Emelie

Nu har jag piercat mig!!!! Jag vaknade vid nio och då började det pirra i magen om några timmar skulle det hända och jag trodde att det skulle gå till lite annorlunda än det gick. När vi kom dit så var piercaren försenad och sedan när hon kom så presenterade hon inte ens sig (som jag tycker att man kanske skulle ha gjort). Vi gick in  till ett avsides rum och jag fick lägga mig ner i en stol, Olof fick inte ens hålla mig i handen, så tog hon fram en spegel och hon ritade ut var hon tyckte den såg bra ut. Jag hade velat ha den lite längre upp men hon sa att om jag skulle ha det så, i o m att mina kinder bullar upp sig när jag ler, så kunde någon nerv eller något sånt gå av, så det blev där hon satte pricken. Sedan tog hon en tång och trckte igenom en nål, från undersidan (om ni äter sill så känndes det ungerfär som den konsistensen när man kör en gaffel genom den) och sen tryckte hon igenom smycket. Done! Sen gick vi för att betala och då sa hon inte ens hejdå, så det var väl lite sisådär, men men inget att göra åt nu. 

Gjorde det ont? Nja, inte så farligt faktiskt jag hade nog föreställt mig det värre, men det gick relativt snabbt så det var huvudsaken, smärtan kan jag liksom ta bara det går snabbt. Så nu har jag en 8 mm lång stav igenom läppen, den står ut rätt rejält nu, men hon saatt jag skulle bara vänta, den kommer svullna upp. Tycker också att den ser ut att sitta lite väl långt ner, men jag tror det är en vane sak och lätt att ändra sig nu. Dessutom så i o m att den är för lång så lutar den neråt så när jag får den rätta längden tror jag det kommer bli bättre.  Men my goood jag har piercat mig, det är ju helt galet! Tar nog ett tag för en att smälta detta...Men sjukt stolt över mig själv som genomförde det, jag som tänkt på det så länge, iallafall konstant under ett halvår.

Har ingen bild än tyvärr, min lillasyster som är utomlands har så snällt fått låna min kamera, men det kommer, I promise!

CiaO