Emelie

Jag vet att jag är kort och liten för den delen. Jag är van vid att kallas "den lilla", "ja, men du vet den lilla Emelie", "ja du måste ju vara mellanbarnet du", "ja, men du är väl 17?" Ja, och så fortsätter det. Jag är van och jag har väl alltid hört det så jag är väl härdad kan man väl säga. Ingen tror ju på att jag är 21, jo, de som känner mig. Annars är det inte många som tror mig ska ni veta. Jag har fått höra många gånger att jag ska vara glad över att jag ser så ung ut, just för att jag kan få det som fördel när jag blir äldre, men vad hjälper det mig nu? Jag är 1,57 cm lång eller kort...Jag har liksom aldrig riktigt tagit illa upp för att folk har påpekat det, men vissa gånger går det bara för långt och helt ärligt börjar jag nu tröttna på det. Alltså på skoj kan jag absolut ta det, mest för att jag faktiskt bjuder på det och skattar själv åt det, men att hela, hela tiden höra det påpekas kan vara grymt tröttsamt. Jag vet att jag är kort och jag hade (iallafall när jag var yngre) gjort det mesta för att iallafall växa 3 cm till. Men det är bara att inse fakta och förstå att jag kommer inte bli längre.

Tänk er själva att det kan vara svårt att hitta skor för ens fötter är för små, att alltid få köpa för lång byxor för att det aldrig finns ens längd eller personer som frågar om man behöver en pall för att nå upp och stämpla kortet på jobbet. Att få påpekat att "ja, men du skulle ju faktiskt få plats i den katongen". Så kul är det ett tag...Nu är det inte så (bara för att jag skriver detta) så att jag kommer bli rosenrasade om någon nämner ordet kort i samband med mig, I lagom mängd dock, tack!

Jag har typ bara "lägenhet" i tankarna nu. För att jag kommer antagligen (håll tummarna) kanske finns det en liten chans..att jag får preliminär boka en lägenhet till hösten i Borås! De har sagt iallafall att jag står långt fram i kön och att de ska återkomma till mig denna veckan. Gud, vad jag hoppas, tänk vad skönt...att ha en fixad studentlägenhet till hösten, sen ska man ju bara se till att man blir antagen med ;) Hoppas, hoppas, hoppas! Så jag gick runt på Lagerhause idag, hittade massa kul stuff, som jag vill ha men jag måste vänta på lönen. För jag tänkte så att det är väl roligare och kanske till och med blir det billigare, att inte köpa allt på en gång, just vid terminstart. Dessutom blir det personligare att plocka ihop sin inredning, istället för att köpa allt på IKEA, som i och för sig kommer besökas, men man vill ju ha en personlig lägenhet och inte en bild urklippt från IKEA-katalogen. Så vi får väl se, men iihhh, vad jag hoppas!

Idag känns allting väldigt sommrigt, härligt! Lyssnade faktiskt till och med på Gyllende tider innan, det ni, då är det nästan sommar. Så här är dagens outfit:

Jag har tänkt på en sak....det är så många som använder uttrycket  "läget?" , men jag har verkligen inte alls vanan inne att säga det. "Fett" eller "fettbra" är inte heller ett ord som jag snappat upp och använder. Jag menar, för att starta en konversation är det (iallafall) ett av de vanligaste sätten att säga "läget?" , varför jag inte gör det vet jag inte...för det brukar ju bli så att man själv börjar använda ett uttryck för att man hör andra i sin omgiving använda det. "Fett" eller "fettbra" kan jag ju säga iallafall att jag inte använder för att jag tycker det låter skit dumt. Skälet at jag kom att tänka på "läget?" är nog för att jag ibland kan bli lite ställd över hur jag själv ska börja en konversation lätt, liksom. Men det brukar bli.."hur är det (med dig)?" eller "allt väl med dig?" . För skulle jag gå runt och börja säga "läget?" så skulle jag inte känna mig bekväm tror jag, skulle kännas konstlat.

Såklart får man säga vad man vill och just för att jag skriver detta inlägget, speciellt om "läget?" så komer jag förmodlingen börja använda det omedvetet. Ett ord som jag faktiskt gillar men som jag inte använder så ofta är "kalas". Vet inte riktigt vaför men det låter så povitivt på något sätt :D

Men men det var bara en fundering, nu ska jag gå och göra mig fin tills älsklingen kommer.

CiaO