Emelie

Jag vet att jag är kort och liten för den delen. Jag är van vid att kallas "den lilla", "ja, men du vet den lilla Emelie", "ja du måste ju vara mellanbarnet du", "ja, men du är väl 17?" Ja, och så fortsätter det. Jag är van och jag har väl alltid hört det så jag är väl härdad kan man väl säga. Ingen tror ju på att jag är 21, jo, de som känner mig. Annars är det inte många som tror mig ska ni veta. Jag har fått höra många gånger att jag ska vara glad över att jag ser så ung ut, just för att jag kan få det som fördel när jag blir äldre, men vad hjälper det mig nu? Jag är 1,57 cm lång eller kort...Jag har liksom aldrig riktigt tagit illa upp för att folk har påpekat det, men vissa gånger går det bara för långt och helt ärligt börjar jag nu tröttna på det. Alltså på skoj kan jag absolut ta det, mest för att jag faktiskt bjuder på det och skattar själv åt det, men att hela, hela tiden höra det påpekas kan vara grymt tröttsamt. Jag vet att jag är kort och jag hade (iallafall när jag var yngre) gjort det mesta för att iallafall växa 3 cm till. Men det är bara att inse fakta och förstå att jag kommer inte bli längre.

Tänk er själva att det kan vara svårt att hitta skor för ens fötter är för små, att alltid få köpa för lång byxor för att det aldrig finns ens längd eller personer som frågar om man behöver en pall för att nå upp och stämpla kortet på jobbet. Att få påpekat att "ja, men du skulle ju faktiskt få plats i den katongen". Så kul är det ett tag...Nu är det inte så (bara för att jag skriver detta) så att jag kommer bli rosenrasade om någon nämner ordet kort i samband med mig, I lagom mängd dock, tack!